Där ser man!

Var och köpte ett relativt billigt köksbord till min exman. Tänkte jag skulle vara snäll. Vi´ju ändå varit gifta. Nu har jag ingen bil så att få det till huset är ju inte det lättaste. Jag frågade kompisar som sa nää det hjälper inte jag dig med. Hmm ok tack då eller?? Så nu får jag ta bordet på en säckakärra c:a 2 km till huset. Tja jag fixar det. I ren frustation så fixar jag det. Hoppas bara min ex man uppskattar det men det vet man ju inte. Han kan bli så arg och förnärmad. Och då tror jag att jag ger upp.

Mina kompisar eller vad det är pratar inte med mig mer. Förrutom en men jag vet inte om hon menar det eller hon bara är nyfiken på hur mitt liv är. En annan gav mig en utskällning som var relaterad till mitt ex men jag ville ej svara på det och då blev hon stensur. En annan hon bara är. Där ser man vart ens kompisar är!!.

Men vet ni jag skiter i det hela nu. Jag skulle vara vilja packa en väska och sticka iväg utan ett ljud till någon. Hade en resa inbokad men fick ju jobb. Men den visste bara en person om när den skulle ske men den är nu ute ur mitt liv. Lika bra det!!.

Det är jobbigt att vara ensam. Finns ingen att diskutera med, ingen att skratta med, ingen som tårkar tåren. ingen klapp på häcken *L*. Men det viktigaste finns ingen man i mitt liv. Finns en man jag vill få lite av i mitt liv. Men jag tror inte han vill se mig mer.

Varför

Mitt ex frågade mig varför jag inte pratade med honom?

svaret är enkelt. Han kom hem och det första han gjorde var att starta datorn och sitta vid den. Visst han jobbade men inte hela tiden. Jag är inte blåögd. trots allt. *L*.

Så fort jag närmade mig så fick jag en suck som välkommnade så ja du min kära M varför pratade jag inte med dig????? Jag kände mig ensam i vår tvåsamhet. Allt jag ville var att du skulle se mig och inte datorn. Vi har inte sett en enda film ensamna utan datorn har varit med.

Han säger oxså att jag är så svartsjuk. Hmm kalla det vad man vill. Jag var ju arbetslös och gick hemma hela dagarna så det enda jag ville var ju att få lite tid med min då man. Men att hela tiden kämpa för att få den tiden och nästan bortkastad för annat. Det känns.

Så tänk på det M.

I hate it

Har nu landat i lägenheten. Men min stora dotter beslöt sig för helt plötsligt att gå i skola i ängelholm och bo hos sin pappa. Hade jag vetat det hade n mindre lägenhet räckt för mig och min lilla unge.

Jag är arbetslös men har fått ett arbete och börjar om vecka. Vilket är fantastiskt. Jag är glad för det. Men hur är det med resten av mitt liv???

Känns som jag lever i vaccum. I hate it. Jag fattar inte att det hänt? att jag är skild? Inte bor i hus längre? Ingen som tycker om mig?
Jag kan inte hjälpa det men jag älskar fortfarande min lilla M. Hur konstigt det hela än låter. Men det är inte lätt. Ingen kan förstå hur jag kan göra det.

Vad ingen vet är att jag mår så dåligt av detta och vet inte hur jag skall ta mig igenom det hela. Min M har ju sitt. Han dejtar, är ärlig och talar om det. Jag struntar i det. Har varit på några dejter som varit sånna fiaskon. Då tänker jag: Jag är för gammal för detta!!!

Vill bara en sak.......