Där ser man!

Var och köpte ett relativt billigt köksbord till min exman. Tänkte jag skulle vara snäll. Vi´ju ändå varit gifta. Nu har jag ingen bil så att få det till huset är ju inte det lättaste. Jag frågade kompisar som sa nää det hjälper inte jag dig med. Hmm ok tack då eller?? Så nu får jag ta bordet på en säckakärra c:a 2 km till huset. Tja jag fixar det. I ren frustation så fixar jag det. Hoppas bara min ex man uppskattar det men det vet man ju inte. Han kan bli så arg och förnärmad. Och då tror jag att jag ger upp.

Mina kompisar eller vad det är pratar inte med mig mer. Förrutom en men jag vet inte om hon menar det eller hon bara är nyfiken på hur mitt liv är. En annan gav mig en utskällning som var relaterad till mitt ex men jag ville ej svara på det och då blev hon stensur. En annan hon bara är. Där ser man vart ens kompisar är!!.

Men vet ni jag skiter i det hela nu. Jag skulle vara vilja packa en väska och sticka iväg utan ett ljud till någon. Hade en resa inbokad men fick ju jobb. Men den visste bara en person om när den skulle ske men den är nu ute ur mitt liv. Lika bra det!!.

Det är jobbigt att vara ensam. Finns ingen att diskutera med, ingen att skratta med, ingen som tårkar tåren. ingen klapp på häcken *L*. Men det viktigaste finns ingen man i mitt liv. Finns en man jag vill få lite av i mitt liv. Men jag tror inte han vill se mig mer.